Det känns lite konsigt, känns som jag kommer vara bora en evighet nu. Vilket det verkligen inte är, för vi snackar lixom 11 dagar.
Men iaf. Är fortfarande så förbannat nervös så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen..
Men om cirka 1 och en halv timme sitter jag på en buss på väg ner mot mitt livs äventyr ?
Vet inte riktigt vad jag mer ska säga.
Det finns två guldkorn jag kommer sakna otroligt mycket,
som jag lätt hade velat uppleva detta tillsammans med.
De är typ de sakerna man skulle välja att ha med sig till en öde ö.



Vi tre !
4 allways and allways.

( sen kommer jag själklart sakna dig också mamma ! )