Feels the way I do
About you now




Har ni tänkt på hur lätt man börjar tänka på saker och ting så fort man hör en viss låt, eller känner en viss doft.
Jag åkte och hämtade Johan i stan nu, och på vägen in kom en låt som påminde om St Anton. Jacob började spela den redan i bussen på väg ner till Alplandet, sen var det den som gällde. 
Razorligt - America.

Sen finns det låtar man kopplar ihop med människor.
Har ni haft känslan av att när man lyssnar på en låt känns det som om den är skriven om ditt liv, vart ända jävla ord stämmer, om inte för alltid så just för stunden.
Så känns det hela tiden just nu, spelar inte så stor roll vad jag lyssnar på..
Men musik, vad skulle man egentligen göra utan den.
Finns det något ynkligare än när man lyssnar på en ballad, och känslan av att man är ensammast i världen och att det är mest synd om sig själv, knappast..
Men visst, den framhäver också andra känslor, hur underbart är det inte och lyssna på musik samtidigt som man carvar nerför backen.
Hur skulle förfesten vara utan gamla goda låtar.
Tänk hur gråa och trista alla människor skulle vara om det egentligen inte fanns någon musik, det är ju trots allt musiken som bidrar till vad man har för stil.
vad man tycker om, är man all ätar, eller winnerbäck-hatare, man kan bara lyssna på Trance, Det gör det hela lite spännande, det är ändå än stor del av en person, enligt mig iaf.

Men tillbaka till det här med att man parar ihop människor med olika låtar, det kanske bara är jag som gör det. Men det tror jag inte, för det var nämligen en förre detta vän till mig, som sa att " Har man en gång gråtit till den här låten, gör man det alltid " Låten var Himlen är oskyldigt blå - Ted Gärdestad, och visst är det så att om jag kanske inte gråter varje gång jag lyssnar på den så tänker jag defenitivt på henne iaf.
Det tog mig ett jävla tag att kunna lyssna på Goodbye My Lover, Det tog mig ännu längre tid att sluta lyssna på den.
Jag kopplar ihop musik med känslor, får man inte en känsla när man lyssnar på en låt som betyder något för dig är det något som inte är riktigt rätt.
Den känsla som slår starkast hos mig just nu är utan tvekan att jag saknar.
I varje låt finns det minst en mening, vers, refräng, som berör, som sätter spår.
Och visst suger det, jag gör mig hela tiden påmind om något jag faktikst borde ge upp, något jag borde lämna bakom mig, men fungerar jag så. Nej nej, varför inte göra om ett misstag en gång till, varför lära sig från första början.
Den personen jag blir mest trött på i hela världen är nog mig själv. Jag gör fan aldirg som jag vill.
Och vem har jag att skylla, mig själv..
Det var en annan person i mitt liv som inte för alls längesedan när vi satt och tittade på tv sa "jag tror man måste vara kär i sig själv för att kunna bli kär i någon annan", jag funderar nu på om han inte har fel. För är det någon jag just nu hatar, är det mig själv.
Jag har ingen annan att skylla saker och ting på än mig själv, där jag nu står i mitt liv, vill jag vara här?
Hade jag inte högre tankar om mig själv? Visst hade jag det, eller rättare sagt, visst har jag det. Men är det så lätt? Nej, självklart inte, inte när jag alltid ska göra allt så svårt som möjligt.
Jag har full förståelse för att Du inte förstår vad du läser, jag är inte ens säker på att jag förstår vad jag skriver.
Men någonstans får det vara nog, någonstans måste jag sätta punkt. Grejen är ju att jag inte skrivit klart än...
Jag vill inte ha detta slutet, får jag ändra? får jag skriva om de sista 10 sidorna?

Det blir aldrig som man tänkt sig.
Frågan är om det inte är bra, hur trist hade det inte vatt och veta hur allt skulle se ut i sitt liv. Men man kan ju åtminstonde få en vink på hur det ska bli..
Jag vill vara med i reklamen när man hälsar på sig själv i framtiden. AMF, eller vad det är.

För att fortsätta på mig "röda tråd" genom inlägget, inlägget som ingen kommer orka läsa.
Iaf, Lyssna, det har jag gjort en stund nu, inte på musik, utan på vänner, och alla säger olika, visst, jag har en logisk förklaring på det, alla ser på det olika, men jag vill egntligen bara ha svaret från en persons ögon, det svaret kommer jag väl troligen inte få.

Som sagt, det blir aldrig som man tänkt sig.