jag ser ut över den vita snön
Tänk dig introt till "Min Älskling Har Ett Hjärta Av Snö"
Hennes gröna ögon gör mig matt
hon säger: "ta aldrig nånting för givet"
och vi pratar om vart vi ska just inatt
men jag antar att vi menar hela livet
Hennes gröna ögon gör mig matt
hon säger: "ta aldrig nånting för givet"
och vi pratar om vart vi ska just inatt
men jag antar att vi menar hela livet
Vilken dag.
Sängen var sjukt varm i morse och jag ville verkligen inte gå upp. Ni vet, när det känns som täcket har ett järngräpp om en. Och kuddarna aldrig har vatt så fluffigt gossiga. Väldigt överdrivet men så var det. Men det var bara att gå upp, slänga på sig kläderna som låg framme dvs gårdagens. Herregud, Jag skulle till skolan, allt annat än kämp. ( Timpis påhopp ) Släpa sig ner till köket där det var kaos, hund, pappa, mamma, lillebror slogs om frukosten typ. Som vanligt. Satte på radion för att lyssna till Adam & Gry - I Love It.
För att sen låta mammi köra in till skolan, för jag sätter mig icke bakom ratten i denna snöyra bland människor som inte kan köra bli, jag vet iaf att jag inte kan. Så jag låter bli.
Självklart blev vi försenade och jag var väl i skolan vid tio över, har ingen som helst aning om vart vi är, så jag ringer Calle. Som sover, och som så snällt meddelar mig om att våra två första lektioner är inställda. Tackar för en underbar star på dagen tänke jag och gick o satte mig i närmsta soffa, tog fram min bok och var med ens uppslukad.
Sen var det dax för samhäll som var en otrolig viktig lektion, för alla utom mig. Vi kollade nämligen på en film. Och självklart hade Malin redan sett den. Så åter igen tog jag fram min bok.
Sen var det dax för STUDENT 07 - information ledd av våran egen Dramaqueen Parisa. Inget som var viktigt där heller.
Sen när jag skulle åka hem börjar ändå det roliga, åkte med Jonas hem. Och då kan man inte annat än skratta, visst jag var livrädd, men jag behöver inte åka till Liseberg de kommande 20 åren typ.
Nu sitter jag hemma och har precis pratat med min lärare i Speciallidrotten och är just nu sjukt arg på min "coach", som i mina ögon just nu är ett av världshistoriens största skämt.
Ska snart upp till farmor och farfar för lite kvalitetstid, farfar ska opereras på onsdag. Och det är lite jobbigt faktikst men bara att hålla tummarna för att det ska gå bra.
Så dessa timmar jag har spenderat i vaket tillstånd kunde jag lika gärna sovit bort. De har vatt totalt onödiga, men iof rätt trevliga.
Solen skiner och snön ligger kvar.
Det är bara 18 dagar kvar tills vi far iväg till vinterparadiset.
Men de som har hand om vädert har vatt så snälla att de givigt mig en försmak.
Snart dax för årets första snöbolls-krig, pulkaåkning och varmchocklad.
Det är nu jag börjar leva.
Kommentarer
Postat av: Angelica
bara en idiot vid namn robin.. kan ta de senare i telefon eller nat var langesen jag pratade med dig nu. saknar dig alldeles for mycket. kärlek
Trackback