Äventyr på hög nivå..

Gårdagen.
Vart ska jag börja. Jag får börja med att tacka Emma för dagen, vårt äventyr.

Platsen är EDs parkering, vi kommer fram till bilen, då Emma ser att hon fått punka på bakdäcket. Nu börjar paniken lite lätt smyga sig fram.
Jag som av tidigare erfarenheter också har fått punka, dock en lite vildare sådan. Emmas är iof så mycket roligare. Att berätta. Iaf, Jag går fram till bagaget. Lyfter upp den man ska lyfta upp för att hitta ett reservdäck. Och där låg det ju!
Nu skulle vi bara komma på hur man bytte. Vilket vi snabbt insåg att de två mest blonda, otekniska tjejerna faktikst inte änu skulle få ut reservdäcket.
Så vi ringer Joakim, som på fullatse allvar tror att han kan guida oss över telefon hur vi ska byta, vilket han inser efter att ha frågat om det finns någon domkraft och korsnyckel ( som jag inte hade en blekaste aning om hur de såg ut ) Att det inte var någon ide. Så efter en stunds väntan kommer han för att göra jobbet själv. Så ner på alla fyra för att få bort den dära plast ( kanske inte är plast ? ) fälgen för att se den riktigta.. Så Joakim ligger där och kämpar medans jag och Emma står och tittar på som två idioter. Då säger Joakim " Emma, det är ett fälglås, ring din pappa o fråga vart han lagt nyckel"
Javisst säger Emma och plockar upp mobilen " Pappa, det är hänglås på hjulet, vart har du lagt nyckeln?"
Sen efter mycket slit, från jockes sida. Kommer Jag och Emma ändå på det roligaste. När vi var på väg till jönköping så kommer det en bil och kör upp jämsides, vevade ner rutan och hade sig,. Jag och Emma trodde dom var efterblivna och började vinka bort dem, tror tom att fingret åkte upp..
Men det visade sig att bilen bara ville tala om att ni kör med punka, nu tänker han nog "jävla idiot-blondiner, kör ni med de däcket.. dååå it "
Joakim fick iaf tillslut på reservdäcket och blev därmed utsädd till Dagens Hjälte av Mig & Emma.

Men om man bortser från denna lilla insident hade jag en sjukt trevlig dag Emma.
Och Idag är det faktist bara 8a dagar kvar tills vi kan göra bort oss varje dag! Men då i STANTON!
Jag längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0