Ad utrumqe paratus.




Jag är hon som verkligen måste uppleva allt som kan gå precis åt helvete i mitt liv för att jag sen kanske, men bara kanske ska lära mig nått av det.
Jag är hon som ska försvinna härifrån så fort jag bara får chansen, och tro mig, den chansen ska jag ta.
Jag är hon som har en livsfilosofi som i vissa kapitel måste skrivas om för att jag ska klara av det här, vad det nu är.
Jag är hon som gör andras problem till mina egna bara för att ha en chans att se att problem visst kan lösas.
Jag är hon som tycker att en vänskaplig gest kan va det vackraste man kan uppleva.
Jag är hon som tar ord på för stort allvar.
Jag är hon som ska skriva en bok för alla oskriva regler.
Jag är hon som tycker att livet är för komplicerat.
Jag är hon som har en svart bok.
Jag är hon som just nu tycker att tankar är överskattat.
Jag är hon som faktiskt bara försöker vara mig själv, även om jag inte alltid är perfekt i allas ögon.
Jag är hon som anser att den person som känner mig  bäst, ibland kan vara en tygghet värd allt och lite till.
Jag är hon som faktiskt tycker alla är värda en chans, ibland två.
Jag är samtidigt hon som tycker att har du en gång riktigt klivit över gränsen, tänker jag inte hjälpa dig tillbaka. 
Jag är hon som saknar fler och mer än vad som kanske är nyttigt.
Jag är hon som faktiskt satt punkt.
Jag är hon som alltid lyckas med det som ibland ses som omöljigt.
Jag är hon som tycker att Du gjort fel.
Jag är hon som iof kanske tycker för mycket.
Jag är samtidigt hon som defenitivt aldrig tycker för lite.
Jag är hon som har en framtidsplan som jag kommer se till inträffar.

Jag är hon som tänker smyga upp till min säng, krypa ner under täcket och just nu, bara fövsinna. och aldrig mer vakna.  Tills klockan ringer imorgon och det är dax att möta det vi kallar livet, verklighete.
Jag är hon som är förbannat bra på att skjuta fram saker.
Jag är hon som tycker att ibland är en lögn lättare att leva i, än självaste sanningen.

Jag är hon som just nu är förbannat missnöjd med min tillvara, men och detta är ett stort men fortfarande har de vakraste vännerna man kan tänka sig.
Och jag är hon som bara för att jag vet att mina vänner, och då menar jag de jag har en relation jag verkligen värdesätter tycker att allt blir lite, ibland så mycket, lättare att leva.
Jag är hon som vill leva i ögonblicken.
Jag är hon som längtar tills första snön lägger sig.

Jag är hon som nu säger god natt, god morgon. Du får välja, Skulle dock vara intressant o se vad svaret blir.

Kommentarer
Postat av: elin

ajaj.. depp blogg?
men lite tätare uppdatering önskas ;)

2006-12-19 @ 16:00:24
URL: http://enelin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0